Ekumeniska trosbekännelserna har sitt ursprung i den fornkristna församlingen i Rom vid 200-talets början. De anses vara normerande för kristen tro i den västliga kristendomen.
Det förekommer tre sådana ekumeniska trosbekännelser, den apostoliska trosbekännelsen, athanasianska trosbekännelsen och den nicaenska trosbekännelsen.
Apostoliska trosbekännelsen
Apostoliska trosbekännelsen är den äldsta av de tre ekumeniska huvudsymbola eller kännetecken, den är från den fornkristna församlingen, vid 200-talets början i Rom och blev namngiven på 390-talet. Något som bygger på ett brev från Ambrosius cirka 390. Den här trosbekännelsen kallas apostolisk, då den anses vara sammanfattning som tillmäts tyngd eftersom apostlarnas tro tas upp i samma anda så som den uttrycks i Nya Testamentet. Texten bygger delvis på aposteln Paulus definition av kristen tro: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.” Under 100-talet ökade klyftan mellan judendomen och den växande kristna rörelsen. Därmed blev behovet av en kort sammanfattning av den kristna tron allt större. Man sökte tydliggöra avgränsningen mot andra religiösa rörelser, som exempelvis gnosticismen. Den apostoliska trosbekännelsen är begriplig för icke-judar.
Athanasianska trosbekännelsen
Athanasianska trosbekännelsen är en gallisk bekännelse från 500-talet. Dess ursprung är dock okänt. Den här trosbekännelsen ingår i romersk-katolska, lutherska och anglikanska läroframställningar. Fast inte i de reformerta kyrkornas framställningar. Den går att finna i den grekisk-ortodoxa och andra ortodoxa kyrkor, Då återfinns den i tryck i deras gudstjänstböcker. Fast den används inte i det bysantinska gudstjänstlivet.
Anglikanska kyrkor använder den i ottesången vid högtidliga tillfällen. I de lutherska kyrkorna förekommer den endast som en lärosammanfattning. Den här trosbekännelsen innehåller preciseringar av treenighetsläran och inkarnationen.
Nicaenska trosbekännelsen
Nicaenska trosbekännelsen, även kallad Credo, är mer eller mindre gemensam för både västliga och östliga kyrkor. Det är endast två ord som skiljer dem åt.
Den heter egentligen Nicaeno-konstantinopolitanska trosbekännelsen och antogs vid det första konciliet i Konstantinopel år 381. I den västkyrkliga traditionen är den en av de tre normgivande symbola. I östkyrkan, är det enbart denna nicaenska trosbekännelse som används. Den nicaenska trosbekännelsen är mer detaljerad och därför även mer tydligare än den apostoliska.