Att sörja för begravningar har traditionellt sett varit kyrkans och religionens roll. Just begravningar är en av de kulturellt sett mest särpräglade ritualerna vi människor tar oss för. Av den anledningen kan det vara intressant att titta på hur begravningar ter sig inom några olika kulturer i världen.
Svensk begravning
Hur är en svensk begravning? I Sverige är valfriheten stor. Det finns egentligen inga tvingande normer som säger hur en begravning ska vara. Vanligtvis består begravningen dock av någon typ av ceremoni, ofta i kyrkan, följd av så kallat kyrkkaffe. Man brukar låta en begravningsbyrå, till exempel https://lovabegravning.se/, arrangera begravningen och får i dialog med dem planera begravningen.
Tibetansk himmelsbegravning
I Tibet är det vanligt med så kallade ”sky burials” eller himmelsbegravningar. De går ut på att den dödes kropp ska återgå till det naturliga kretsloppet samtidigt som själen går vidare till himmelriket, eller en reinkarnation till ett bättre liv. I en himmelsbegravning placeras den döda kroppen ute i det fria, ibland upphackad, och blir till mat för fåglar och andra djur.
Famadihana på Madagaskar
På Madagaskar är döden närvarande i alla människors liv. Det återspeglas i att deras begravningsritualer egentligen aldrig riktigt slutar. Med några års mellanrum besöker Malagasi-folket sina gravkryptor, tar ut de döda och sveper in dem i nya gravsvepningar. I samband med detta dansar de också dödsdans. Ritualen har som syfte att snabba upp kropparnas nedbrytning och få de dödas andar närmare livet efter detta.
Begravningsparader i Indien
I Varanasi, Indien, paraderar man sina döda anhöriga genom gatorna. Den döde kläs i särskilda dräkter vars färger symboliserar personens olika dygder. För att öka chansen att den dödes själ frigörs från den oändliga cykeln av reinkarnation skvätter man vatten från Gangesfloden på den döda kroppen. Sen kremeras den i förhoppningen att cykeln är bruten.
Aska som pärlhalsband i Sydkorea
Kremeringar är en del av begravningsritualerna i mängder av kulturer över hela världen. I Sydkorea har traditionen dock utvecklats i en mer extrem riktning. Där är det nämligen inte ovanligt att man tar tillvara på askan efter en kremering och tillverkar pärlhalsband av dem. Vanligtvis bär man dem dock inte, pärlorna placeras istället för beskådan på någon central plats i hemmet. Ett av skälen till att traditionen växt fram är förmodligen att Korea är väldigt tätbefolkat. Det råder därför brist på plats där man kan genomföra vanliga begravningar.